Someone save me
Jag hatar att övertänka saker och ting, jag hatar att grubbla över saker, jag hatar att vara rädd över något jag borde se fram emot, jag hatar att oroa mig, jag hatar att känna mig stressad, men ändå gör jag det. Jag är rädd, rädd för framtiden. Stressad. Orolig. Helt jävla skräckslagen. Vart tar tiden vägen egentligen? Nyss var det ett år kvar, sen ett halvår, och nu endast lite mer än två månader. Jag vill, jag borde, se fram emot det mer än vad jag gör. För det är nu det gäller. Det är nu jag ska vara som mest taggad. Men jag känner mig bara sjukt orolig och stressad över att tiden går för snabbt. Mycket jag vill komma ifrån, men även mycket jag fruktar över att lämna. Trycker in saker för att inte känna att jag missar något. Vill alltid göra något. Vill alltid träffa folk. Planerar dagarna. Timmarna. Och när det inte blir som jag tänkt, sjunker jag ner i en sentimental svacka. Jag vill inte känna så här. Jag vill leva spotant, både i tankarna och i verkligheten. Jag vill känna att jag kan ta mig en "göra ingenting" dag. Men min tankegång tillåter inte det. Verkligheten gör det, men tankarna följer inte med.
Inte för att jag inte vill åka iväg, för det vill jag fortfarande. Skulle jag ge upp allt nu skulle jag ångra det så sjukt mycket senare. Även nu. Idag. Imorgon. Känns så konstigt att tiden gått så snabbt bara. Slutar jobbet om tre och en halv vecka. Sen ska jag ligga och göra ingenting i sex veckor. Eller, kommer inte kunna ligga och göra ingenting, kommer trycka in så mycket jag kan mina sista veckor i Sverige. Min tankegång liksom. Roadtrip, skärgården, vattenskidor. Jag längtar tills ledigheten, men vill inte längta, för längtan gör att tiden går snabbare.
Someone save me, please.
Inte för att jag inte vill åka iväg, för det vill jag fortfarande. Skulle jag ge upp allt nu skulle jag ångra det så sjukt mycket senare. Även nu. Idag. Imorgon. Känns så konstigt att tiden gått så snabbt bara. Slutar jobbet om tre och en halv vecka. Sen ska jag ligga och göra ingenting i sex veckor. Eller, kommer inte kunna ligga och göra ingenting, kommer trycka in så mycket jag kan mina sista veckor i Sverige. Min tankegång liksom. Roadtrip, skärgården, vattenskidor. Jag längtar tills ledigheten, men vill inte längta, för längtan gör att tiden går snabbare.
Someone save me, please.
